European Championship for Retrievers 2022

Här skriver Lena själv om tävlingen:

Platsen var på Wanantaka estate, Janakkala, nordväst om Helsingfors. Jakten/provet organiserades av Finlands retrievergrupp där Petteri Hirvonen, Heidi Merikukka, Johanna Laaksonen, Sanna Sierilä med sin fantastiska stab gjorde ett kanonjobb. Inget var lämnat åt slumpen och allt flöt på från fredag kväll till avslutningen söndag eftermiddag. En superduktig fotograf, Mikko Airimo, följde oss hela helgen. Ett stort tack till alla!

Benny hämtade upp mig i Stockholm och resan över Östersjön till Åbo torsdag kväll gick bra. Hundarna fick självklart bo med oss i hytten. Jag tror de älskar och känner att det är något speciellt att få egen tid med sin ägare.

Förväntansfulla inför helgen
Vi fick möjlighet att träna och låta våra hundar jobba lite under fredagen och både Benny och jag kände oss nöjda och förväntansfulla inför helgen.

Fredag kväll var första mötet med alla domare, skyttar, organisation och deltagare. Mingel och lottning samt möjlighet att träffa nya och gamla ansikten. Benny och Frank fick startnummer 1 och jag och Sky 17.

De flesta startande bodde på samma hotell och lördag morgon var många uppe tidigt för att värma upp sig själva och sina hundar. Vi kan inte lära hundarna mer än de kan just nu och det är nog mest för den egna känslan som flera visslade på sina hundar i mörkret.

Domarna på hunden sida
På ett A-prov är det lottat i vilken ordning man går in för domarna. Du har ingen aning om vilken fågel som blir just din, bara att det snart blir din tur. Är din hund genomtränad och du själv någorlunda fokuserad och lugn så kan du inte göra så mycket mer. Men det är absolut inte någon ”rättvisesport”.

Domarna dömer i par och har två hundar inne hos sig samtidigt. En domare är ute i terrängen för att kunna se vad hunden gör i arbetet med att hitta den påskjutna fågeln. Den andra domaren ger dig tillåtelse att skicka din hund.

De fyra domarna var Kurt Becksteiner, Österrike, Mark Demaine, Storbritannien, Thomas Plamboeck, Danmark, och Tomi Sarkkinen, Finland. Mycket duktiga och kompetenta domare som vi alla har stort förtroende för. Dessa domare är verkligen på hundens sida och älskar sina uppdrag. De ger varje ekipage en chans att lyckas.

Walkup
Provet gick mestadels som en walkup, en till flera fåglar skjuts och domaren avgör vilken fågel man vill få in först. Här gäller det att kunna få sin hund till nedslagsplatsen, och om den inte har markerat kunna hjälpa sin hund att finna rätt plats. Markering, fokusering, samarbete.

Första dagen
Benny och Frank, som fick startnummer 1, går ut först i samma par som Annika Christiansen från Danmark, nummer 2. De lyckas båda få två fina apporter och kommer nöjda tillbaka till galleriet, platsen där ekipagen väntar på att kallas fram nästa gång.

Man hoppas att alla deltagare ska hinna få tre fåglar/apporter var innan kvällen. Det kallas grundgenomgång och alla domarna har då fått möjlighet att se alla hundar. Här tittar domarna i sina böcker/anteckningar och kommer fram till vilka hundar man vill se vidare.

Tyvärr visar det sig att några hundar redan är utslagna på grund av oturliga och/eller dåliga jobb. Tufft att åka ut innan man hunnit få sin första fågel, men så kan det bli.

Har alla fyra hundar som varit inne på startlinjen inte hittat en anvisad fågel, så går domarna ut och letar. Detta tar mycket tid och det är dessutom jobbigt för både hundar och förare att behöva jobba på ett ”tomt område”. Hittar domarna fågeln så åker de hundar ut som misslyckats. Annars går man vidare om inte någon hund gjort ett diskvalificerande fel.

Första dagen lyckades man inte få ihop till grundgenomgång för alla hundar. Dagen avslutas på gården och avfärd till hotellet och en välbehövlig vila, innan vi åter samlas för en god middag med information om vilka hundar man vill se till nästa dag. Fina bildspel som fotografen tagit under dagen rullar på en stor skärm. De flesta är glada och nöjda över dagen (eller håller god min).

De som startar på denna typ av prov och på denna nivå, är medvetna om spelets regler och inga hårda ord i galleriet.

Alla nummer före mig får möjlighet till tre fåglar, så jag vet att jag går ut först nästa dag för att avsluta grundgenomgången.

Andra dagen – 13 hundar kvar
Grundgenomgången avslutades med att Sky fick två fåglar och skickades dessutom tom på tre jobb. Det tar onekligen på krafterna.

Benny med nr 1 har sina tre fåglar och vet att han kommer in senare i startordningen dag två. Men av de 27 hundarna rapporterar provledningen att de vill se 13 av dem till morgondagen. Där är vi bägge svenskar med. Så häftigt att bara få denna chans och möjlighet. Så nu tidigt till sängen och förbereda sig inför dag två.

Koncentration.

Så startar dag två och Sky gör ett fint arbete. Yes! Vi är fortfarande kvar i provet. Jag känner att hon är på gott humör och att vi är ett team. Benny och Frank, som nu ska få sin fjärde fågel, har tyvärr fått gå tom på några skick. Detta medför att hunden hamnar mer i obalans mellan självständighet och samarbete. Frank får kallas hem utan att hitta en fågel, som sedan den danska Annika Christiansens hund tar hem. Men redan efter nästa fågel tar det slut för Annikas hund då domarna hittar nästa fågel den skickas på. Surt! Bägge dessa hundar och förare är duktiga, rutinerade med många fina priser i bagaget. De hade inte turen på sin sida idag.

Fyra hundar kvar
Hundarna åker ut en efter en, vinna eller försvinna! Nu är vi bara fyra hundar kvar som väntar på sin sjätte fågel, pressen och vinnarkänslan börjar kännas. Fantastiskt att vi är kvar bland dessa duktiga ekipage. Vi står på vänsterkant och har skyttar både till vänster och höger framför oss. Vänsterskyttarna avlossar skott och jag hör även ett skott på högersidan. Men ingen av oss på min kant kunde se det den högra gruppen såg.

"OM jag bara ..."
Domarna ger tydlig och bra information om var vi bör hålla våra hundar. Men tyvärr hjälpte inte det någon av oss. När sen den, som visar sig komma att vinna hela provet, bara går ut och hämtar fågeln, då kommer många känslor förstås. OM vi hade markerat fågeln. OM jag hade sett till att Sky bara varit några meter mer till höger. Men vi var där och vi hade en fantastisk helg och vi placerade oss som fjärde bästa ekipage och med skyttarnas pris dessutom.

Nästa gång står Tjeckien som värdland.

Tack Benny för perfekt resesällskap! Tack SSRK och tack alla för att vi har möjlighet att vara ute med våra hundar och uppleva detta.