1. SKIP_MENU
  2. SKIP_CONTENT
  3. SKIP_FOOTER

fjallvandring2011I mitten av augusti åkte SSRK-Ungdom iväg på fjällvandring. Resvägen var för många lång men mödan värd när vi äntligen kom upp till vackra Fjällnäs i Härjedalen. Att vi stockholmsungdomar behövde ett miljöombyte konstaterades ganska snabbt, då mötande bilar blinkade med hellyset och vänliga träningskompisar i bilen varnar föraren med orden ”Akta det kan vara en poliskontroll”. Sekunderna senare insåg vi att varningar från mötande bilar i fjällen betyder: akta renarna…


Vi åkte upp till Fjällnäs utan någon träningsinstruktör, men med inställningen att vi hjälper varandra. Förslag på träningsupplägg fullkomligt sprudlade ur våra hundungdomar, inte så konstigt med tanke på den fantastiskt inspirerande fjällmiljön.


Är vi i Norge eller?

Redan första kvällen åkte vi ut och tränade. På väg ut till markerna uttrycker den inte så teckenpåläste kartläsaren ”Nu åker vi över en skoterled” samtidigt som det började inkomma välkomstmeddelande från norska mobilabonnemang. ”Är vi i Norge eller?”.


Första kvällen passerade vi faktiskt den norska ”skoterleden” (läs riksgränsen) och tränade i Norge, helt illegalt. Vi hamnade i ett fantastiskt vackert sankområde utan att ha gummistövlarna redo. Barfota klampade vi ut och använde miljön som träningsredskap. Blev man hungrig var det bara att böja sig ner och smaska på hjortronen.


Lördagen blev den stora vandringsdagen då vi tog bilarna uppför fjället till fjällparkeringen och utgick därifrån. ”Kan jag köra här?” ”Det är bara att köra på, du har ju fyrhjulsdrift”.


Behovet av miljöombytet uttryckte sig även här då en av stockholmarna utbrister: ”Titta en fjällmus som sover, nej den måste vara död”. Fjällemmar fanns det gott om och nu i efterhand har jag fått höra att de är ganska aggressiva.

back
Idétorkan lyste med sin frånvaro

Lördagsträningen lade vi upp i flera etapper under vandringen. Vi startade med sedvanlig jaktlydnad, för att sedan gå på walk up och avsluta med träning över en bäck. Walk up var behändigt eftersom alla kunde hänga med, oavsett färdighetsnivå. Hundarna fick sedan apportera över bäckar, i buskage, i kraftigt lutande backar och över fält. Variationen kunde bli hur stor som helst och som tidigare nämnts lyste idétorkan med sin frånvaro!


Vi utnyttjade tiden i fjällen maximalt, vi passade till och med på att rycka ut på markeringsträning då mörkret började falla under lördagskvällen och vi hade morgonträning innan hemfärd på söndagen.


Under hela helgen var atmosfären ”högt i tak” för att kunna hjälpa och tipsa varandra på bästa sätt. Frågor som ”Hur vill du göra nu?” kan man ibland lära sig mer av än om någon skulle komma med givna instruktioner om ens egen hundträning. För det är väl vägen till målet som man lär sig mest utav?

fika
Häng på nästa år

På SSRK-Ungdoms aktiviteter gör vi mycket tillsammans och hjälper varandra med allt det där praktiska. Laga mat till flera personer är inte så lätt i ett minimalt kök, men det går om man använder flera minimala kök. Här träffas ungdomar med samma intresse och kanske löser man problem på liknande sätt. Detta märkte jag som tydligast när ingen reagerar på att frukostosten förvaras och serveras på en svart bajspåse. Vi bor trångt, tränar hund, fikar, pratar en väldig massa hundträning och har otroligt roligt. Häng på nästa år, vem vet, vi kanske åker till Norge och tränar!


Text: Anna Hallgren

Foto: Vanja Börjesson